KLM_32537-16.jpg

Ett litet barn i vitt nattlinne och blå sockor eller skor sträcker ut sina händer. Nedanför står en vers: Som fordom jag kommer med vidöppen famn. Att slutas i din lilla Mor. Jag läntar att höra dig viska mitt namn Och glömma att jag blivit stor! Så lycklig som då var väl aldrig jag se'n. Hur livet än lekte och log! För allt vad du givit och giver mig än, Kan aldrig jag tacka dig nog! E. E.